acta

 Jag är en tjej över 35 och under 40 som gör det värsta man kan göra. Eller är det så? Börjar omvärdera synen på otrohet. Jag försöker ta mig ur den stadigvarande relationen men har så svårt för att såra. Alla kommer bli ledsna, hans familj och min familj. Har barn och lägenhet, pluggar. Mina barn kommer bli jätteledsna. jag kanske ska offra mig för dem? Jag lämnade ju deras pappa, det kanske är dags att jag inte följer mitt hjärta.